Som vi alla vet vid det här laget har vi en stor omställning i vårt skogslandskap just nu. Mycket gran har dött pga. barkborrens angrepp som blivit väldigt omfattande. Runt Likstammen pågår det/har gjorts mycket avverkningar under året där 100% gran tas ner både för att försöka stoppa angreppen och för att rädda ekonomiska värden. Det finns mycket att diskutera kring detta naturligt förekommande angrepp.

• Ska man plantera gran igen i våra produktionsskogar eller ska man ändra       skötselstrategi och satsa på andra trädslag?
• Vad ska man göra i våra naturreservat där det idag står 100% död gran?
• Ska angreppen ha sin naturliga gång eller är det motangrepp i form av avverkningar, fällor eller annat som är lösningen?
•  Finns det något positivt av naturens storskaliga angrepp i skogarna runt Likstammen ur naturvårdsperspektiv?
• Finns det ekonomiska vinningar samtidigt som man gör en naturvårdsnytta genom att lägga om granåkrar (gammal åkermark planterad med 100% gran) till våtmark?

Här är några diskussionspunkter som går att resonera kring men ni kanske har andra infallsvinklar eller frågor som ni eller andra har bra svar kring? Välkomna att börja debattera och resonera kring barkborrens historiska angrepp i våra skogar.

Ca. 150 skrakar på fiskarfänge i Timmermoviken. Foto Olof Lindén
 

Lördagen 17/10 samlades  nästan 30 nyfikna och förväntansfulla miljövänner i solskenet vid Axala för att, ledsagade av Sture Larsson, vandra i Axala by. 
Sture, väl förtrogen med Axalas historia och historier, delade frikostigt med sig av berättelser om byns framväxt och liv, med bland annat etablering av mejeri, affär och skola, samt de människor som befolkat byn genom åren. Självklart upptogs en del av tiden åt information om virkestransporterna från Likstammen till Båven. Virke avverkat av Backa-Hosjö AB (senare Holmen) på östra sidan av Likstammen flottades till "Spelet" i Axalaviken, där togs stockarna iland med hjälp av en råoljedriven vinch. Virket lastades sedan på tåg, ångloket "Putte" med sex vagnar, för transport 5 km till "Klippan" vid Båven, där virket buntades och sedan bogserades på Båven till Backa-Hosjös sågverk i Sparreholm. 
Förutom berättelser om byn och dess invånare fick vi höra om hur naturen runt Axala förrändrats genom åren med bland annat en ökande igenväxning och förändrad fauna.
Lagom till fikapausen var vi framme vid Axalas runsten där samtliga entusiastiskt gav sig i kast med innehållet i ryggsäckarna, till allas stora förtjusning förgylldes tillställningen ytterligare av att Sture deklamerade eposet om "Herr Riddaren Kurt". 

Hjärtligt tack till Sture Larsson för en fängslande eftermiddag!