I går fm skrämde jag en mård som satt i en tall. Mården klättrade snabbt ner för att därefter försvinna in i skogen. Den gräddvita halsfläcken gör det omöjligt att förväxla månaden med annat mårddjur.

Under mina 25 år har jag sett fyra mårdar vid tre tillfällen.

Mats Heggestad
Mellanvik

För den som vill veta mer om mårdar kan ett besök på Wikipedia vara av intresse. (Reds. anm.)

Viktoriadammen vid Torpesta bjöd på en fantastisk morgon, fångad på bild av Cilla Kullberg.

Den 7 november träffades ett 20-tal miljövänner vid Vedaån (Norrstugan) för att lyssna till Sven Jacobsson och Stefan Silfverblad informera om Vedaå-projektet. Projektets mål är att restaurera Vedaån för att skapa bättre levnadsbetingelser för vattenlevande djur och växter på sträckan mellan Likstammen och Svarvaren, bl.a. den hotade arten Tjockskalig målarmussla vi är välsignade med i Vedaån. För att uppnå en framgångsrik restaurering krävs att inte bara åfåran i sig restaureras, minst lika viktigt är att åtgärder planeras även för området närmast ån.
Projektet ska avrapporteras i slutet av november och till den rapport Sven och Stefan författar  kommer även en rapport från Sportfiskarna, samt en rapport gällande kulturhistoriska värden, att läggas.
För projektets fortsättning kommer en ansökan för  bidrag till genomförande att lämnas in i slutet av januari, så vi kommer med största sannolikhet att få anledning att återkomma med mer information gällande projektet.
Sin vana trogen bevärdigade havsörnen oss med sin närvaro under exkursionen, dessutom sågs eller hördes gråsiska, stjärtmes och trädkrypare.

Tack Sven och Stefan för en intressant och informativ stund vid Vedaån!

Två biologer från Torpestahalvön,
syntes djupt försjunkna i bön,
Måtte vår plan,
få OK inne i  stan,
det skulle vara så bra för miljön.
 

Som vi alla vet vid det här laget har vi en stor omställning i vårt skogslandskap just nu. Mycket gran har dött pga. barkborrens angrepp som blivit väldigt omfattande. Runt Likstammen pågår det/har gjorts mycket avverkningar under året där 100% gran tas ner både för att försöka stoppa angreppen och för att rädda ekonomiska värden. Det finns mycket att diskutera kring detta naturligt förekommande angrepp.

• Ska man plantera gran igen i våra produktionsskogar eller ska man ändra       skötselstrategi och satsa på andra trädslag?
• Vad ska man göra i våra naturreservat där det idag står 100% död gran?
• Ska angreppen ha sin naturliga gång eller är det motangrepp i form av avverkningar, fällor eller annat som är lösningen?
•  Finns det något positivt av naturens storskaliga angrepp i skogarna runt Likstammen ur naturvårdsperspektiv?
• Finns det ekonomiska vinningar samtidigt som man gör en naturvårdsnytta genom att lägga om granåkrar (gammal åkermark planterad med 100% gran) till våtmark?

Här är några diskussionspunkter som går att resonera kring men ni kanske har andra infallsvinklar eller frågor som ni eller andra har bra svar kring? Välkomna att börja debattera och resonera kring barkborrens historiska angrepp i våra skogar.