Likstammen lägger sig och Kung Bore bistår med täcke...
Tack till Sven Jacobsson för bilderna (tagna med mindre än en veckas mellanrum).
Den 30 januari kl 10:00 samlades 19 tappra medlemmar vid Fagermons grustag i strålande sol och ca -10°C. Den senaste tidens rapporter om varg i området gjorde oss hoppfulla om möjligheten att få se spår av detta fantastiska djur! Under ledning av Alf Lettesjö tog vi oss fram i den 20 cm djupa nysnön längst skogsvägen från Fagermon, via Riset och tillbaka till grustaget. Det blev en härlig vandring på över 2 timmar, med en mysigt fikapaus i solen. Varje spår vi passerade blev noggrant examinerat, och tack vare Alfs eminenta guidning har vi lärt oss om hur man ser skillnad på dovhjort-, rådjur- och vildsvinspår. Förutom dessa arter såg vi även spår av räv, ekorre, skogsmus och hare. Det enda spår av släktet Canis vi såg var troligen från en eller flera domesticerade individer (typ tax av döma av tekniken att ’ploga’ sig fram i den djupa snön), och vi kan konstatera att deras vilda släktingar inte har rört sig i detta område under senaste dygnet. Vi stötte dessutom på att meståg med bla tofsmes, trädkrypare och svartmes som ivrigt letade mat i trädtopparna.
/Cilla Kullberg
Den 23 januari höll föreningen ett Coronasäkert medlemsmöte via plattformen Zoom, vad som avhandlades finns att läsa i Ordförandens rapport från tilldragelsen.
2021-01-23 Digitalt medlemsmöte.pdf
Det är söndag kväll och dags för veckans sista löprunda som ska bli ett längre pass på grus och skogsvägar. Det har börjat skymma så både pannlampa och reflexväst är en viktig del i utrustningen. Jag beger mig av i ett lugnt tempo på asfaltsvägen som snart tar mig in på grusvägen som leder mig vidare upp mot den fina idyllen Vreten. Det finns en viss spänning ju längre bort från bebodda hus jag kommer. Det har nyligen sets varg i närheten av där jag befinner mig just nu. Jag tycker att det känns extra speciellt då jag inte ser ett enda vilt även när jag passerar en utfodringsplats. Löpturen fortsätter förbi de gamla torpruinerna vid Lilla Fagermon och vidare mot grusvägen som passerar förbi Stora Fagermon. Fullmånen lyser även upp över trädtopparna och plötsligt hör jag kattugglans mäktiga läte strax innan jag kommer fram till Timmermons naturreservat. Jag försöker att vissla tillbaka men har svårt att få fram rätt ljud då jag är andfådd. Jag fortsätter igenom de vackra ekbackarna vid Timmermon och ser nu mitt första vilt, en hare springer lugnt vidare in i skogen och följs av ljuset från pannlampan. Nu har jag sprungit mer än halva rundan och passerar de stora gärdena innan Ökna ranch. Mycket av mörkret ersätts nu av ljusen från både hus och gårdar och strax är jag hemma och färdig med veckans sista träningspass. Frågan som består när jag var där mitt ute i skogen är om jag verkligen var helt ensam? Kanske vargen hade koll på mig, vem vet?
Förhoppningsvis blir året som ännu ligger i sin linda, med hjälp av en skvätt vaccin, fjolårets raka motsats. Trevliga möten med lik(stammen)asinnade, glada skratt och härliga upplevelser tillsammans.
I väntan på vaccin får vi dock "hålla i, hålla ut och hålla avstånd" och av den anledningen blir årets första aktivitet digital, för mer information se "Kommande aktiviteter".
Drönarfilmen från Vedaåprojektet finns nu tillgänglig för intresserade att ta del av på sidan för projektet. På grund av filstorleken är filmen uppdelad i tre delar.
/Styrelsen