Till det öronbedövande jublet från 30-talet tillresta miljövänner gjorde dagens föredragshållare Hasse Berglund entré. Öronbedövande var kanske att ta i, men lite applåder blev det.
Efter sedvanligt tekniskt debacle inledde Hasse sitt föredrag om Galapagos i all sin prakt (inte Hasses utan Galapagos), vi fick ta del av berättelser och bilder från de 6 resor Hasse som reseledare företagit till Galapagos.
Galapagos är ett veritabelt paradis för biologer, geologer och genetiker. Galapagos består av vulkanöar uppbyggda av magma som tryckts upp mellan tektoniska plattor på samma sätt som Hawaii. Ögruppen är belägen ca. 120 mil väster om Ecuador och har en rik fågelfauna medan floran och däggdjursfaunan är mer sparsmakad. Landdäggdjuren representeras av 4 musarter, 2 fladdermusarter medan haven dräller av sjölejon, valar, delfiner och sälar.
Många, främst fågelarter, är endemiska, d.v.s. de finns endast på Galapagos, i vissa fall till och med begränsade till enstaka öar. Dessa är inte endast av intresse för biologer och ornitologer, utan även genetiker finner dem högst intressanta. De ger möjligheter till studier i arters uppkomst och utveckling, i vissa fall även avveckling.
En som la pannan i djupa veck under och efter sitt 3 veckor långa besök på Galapagos på 1830-talet var Charles Darwin. Han förundrades över skillnaderna mellan härmtrastar på de olika öarna, detta ledde sedermera till publiceringen av ”Arternas uppkomst”. I denna diskuterar även Charles förekomsten av sinsemellan tämligen olika så kallade “Darwinfinkar” (idag kategoriserade som “Darwintangaror”), vilka vi visades många exempel på.
Samtidigt som Darwin knatade runt och tittade på härmtrastar kravlade en ung landsköldpadda, lyckligt ovetande om sitt öde, omkring på ön Pinto. Medan Darwin reste hem, grubblade, publicerade sin bok och slutligen dog fortsatte vår sköldpadda oförtrutet att kravla runt, han fortfor med detta fram till 1971. Getter hade förstört Pinto till den grad att vår sköldpadda var den siste överlevaren av sin art, man fann då för gott att flytta honom till Charles Darwin Research Station på ön Santa Cruz. Lonesome George, som han kom att kallas, levde på stationen fram till sin död 2012. Sug på den du Darwin!
Övningen avslutades med inmundigande av glögg, pepparkakor och saffransskorpor.

Hjärtligt tack till Hasse Berglund för ett intressant och underhållande föredrag!
 

• Espanola Mockingbird - en pigg gynnare som inspirerade Darwin till evolutionsteorin.
• Jättesköldpadda som betar gräs i det vilda på Santa Cruz
• Medium Ground Finch - en av Darwinfinkarna
• Får jag bjuda upp till dans? Den blåfotade sulan visar upp sig i all sin glans!

Rovdjursexperten med mera Hans Ring höll ett uppskattat anförande om uttrarna i Världen och Sverige lördagen den 12 oktober. Ca 25 medlemmar slöt upp på mötet. Hans Ring illustrerade sitt föredrag med närmare 100 bilder han tagit själv – ofta storartade bilder.
Det finns 14 utterarter på planeten, på alla kontinenter utom Antarktis. Vår svenska utter förekommer i stora delar av Eurasien och även Nordafrika. Det svenska beståndet var väldigt lågt på 1970/80 talet men har sedan dess sakta ökat. För närvarande finns det uppskattningsvis tretusen till fyratusen uttrar i Sverige.
Vi har utter i Likstammen och utterspår i form av små doftmarkeringar kan ses på för uttern strategiska ställen. Sådana doftmarkeringar är till för att djuren skall kunna kommunicera med varandra. Efter föredraget bjöd föreningen på kaffe med kanelbulle.
 
Det kan påpekas att föreningen hade en uttergrupp som startades för ca 10 år sedan. På hemsidan under ”Projekt” finns en redogörelse för exkursioner som uttergruppen genomfört i Likstammen och Vedaån, samt en slutrapport från projektet.  

29 september samlades 9 miljövänner som fått dispens från högmässan (övriga medlemmar förväntas ha varit i kyrkan) vid Grindvik för att under Hans Rydbergs kunniga  ledning traska runt i svampskogen.
Den torra sensommaren och förhösten visade sig ha påverkat svamparnas numerär högst påtagligt, så fulla svampkorgar lös med sin frånvaro. Däremot såg Hans till att vi hade huvudena fulla av mykologisk klokskap. Till exempel att kantarellen är en giftsvamp tills den tillagas, att vi har 100 olika soppar varav 3 är oätliga, samt att de blå-lila fläckarna på blåbärsblade de facto är Sveriges vanligaste svamp (Leptosphaerulina myrtillina). 
Trots att mängden svampar lämnade en del övrigt att önska kunde vi inte klaga på antalet arter, vi hittade ett drygt 30-tal arter som artbestämdes av Hans och som finns redovisade nedan. Noterbart är att vi spräckte "kommunnollan" för senapsfränskivling.
Förutom svampar noterades även transträck, havsörn och vippärt (se bild)

"Här är (nästan) alla arter vi hittade vid Grindvik under söndagens exkursion. Ett par kunde jag inte få namn på, bl.a. en kremla med gulaktig fot (under arbete). Den svamp som i början fick det felaktiga ”arbets”namnet bleksporig spindling, visade sig vid närmare analys vara senapsfrän-skivling, inte tidigare känd från Gnesta kommun.
Med vänlig hälsning Hans Rydberg"

björksopp
aspsopp
vitfotad aspsopp
sammetssopp
vinkremla
mild kamkremla
klubbtrattskivling
rynkhätta
klibbhätta
kantspindling
mjölskivling
narrkantarell
stolt fjällskivling
blek nagelskivling
björkticka
fnöskticka
luktticka
violtagging
Leptosphaerulina myrtillina
klibbticka
sommarticka
ängschampinjon
skogsriska
ametistskivling
tagelbrosking
ekmusseron
rättikmusseron
tegelröd slöjskivling
röd flugsvamp
tårfränskivling
skörkremla
tallticka
senapsfränskivling

I det senaste medlemsbrevet nämnde ordförande Olof Lindén att några medlemmar hört av sig om att de upplevde att det var färre storlommar i sjön. Han efter frågade då också fler iakttagelser angående storlommarna, vilket resulterat i att ytterligare 9 medlemmar hört av sig. Dessvärre är alla samstämmiga om att storlommarna förefaller vara färre än vanligt.
En möjlig förklaring kan vara att häckningarna misslyckades i våras och att flera storlommar helt enkelt givit sig iväg tidigare än vanligt. 
Vårens Fiskgjuse- och storlommsinventering visade ungefär samma antal storlommar som tidigare år, dock med skillnaden att flera av dem simmade i par vid en tid då en av dem borde ruvat.