Spaning från Skimragården

Sov ovanligt länge på Nobeldagens förmiddag. På väg från sängen till badrummet kommer jag på att jag inte vattnat krukväxten vid balkongfönstren på länge. Står och tittar ut över nedre delen av trädgården sedan jag vattnar. Konstaterar att vattennivån på LillaViltvattnet utanför viltstängslet vid tomtgränsen har stigit oroväckande mycket, efter de senaste dagarnas regn.

I ögonvrån märker jag att något rör sig från höger längs stängslet. Kan först inte se vad det är i det grå decemberljuset. En dovhjort? – de brukar ofta ta stigen längs utsidan av stängslet. Men nej, det är ett grått djur med lång svans. Det stannar och ruskar av sig en massa vatten som en blöt hund. Men det är absolut inte en hund!
Tänker att det inte kan vara sant det jag ser! Något jag drömt om i så många år! En varg? Nej! Jo! Den stannar igen och ruskar av sig mera vatten. Det kan inte vara något annat än en varg! Var tusan har jag mobilen, jag måste fota!

Inser att jag inte kommer hinna hämta mobilen, trots att vargen i sakta mak lufsar mjukt längs stängslet, stannar ett par gånger till och ruskar på sig. Kommer ut på vår uppfartsväg och går på vägen över bäcken som avvattnar Lilla Viltvattnet. Viker av åt höger, upp mot skogen på berget i den närmaste delen av naturreservatet. Försvinner mellan trädstammarna.

Måste sms:a och berätta för maken och döttrarna! Och för ordförande i Likstammens Miljövänner, Olle Lindén! Som hör av sig me’samma och undrar om jag fotat vargen. Jag beklagar verkligen att jag inte hann göra det, ingen kommer väl att tro mig.
Senare på dagen kommer jag på att det kanske finns något spår i den blöta marken efter flera dagars regn. Går ut och letar noga. Till sist ett enda tassavtryck! Men ganska tydligt. Glömde förstås att ta med mig en linjal eller något annat att mäta med. Vandringsstaven får duga som måttstock.

Satt sen i flera timmar och jämförde spår och stav på mina foton och i verkligheten och på måttangivelser för vargtassar på olika ställen på internet. Det kan bara vara ett tassavtryck av en varg som är så pass stort.

Ingen tvekan längre om att det var en varg som vandrade alldeles utanför vår rufsiga trädgård! 

Vilken gåva!
ÅsaLisa Linnman