Sov ovanligt länge på Nobeldagens förmiddag. På väg från sängen till badrummet kommer jag på att jag inte vattnat krukväxten vid balkongfönstren på länge. Står och tittar ut över nedre delen av trädgården sedan jag vattnar. Konstaterar att vattennivån på LillaViltvattnet utanför viltstängslet vid tomtgränsen har stigit oroväckande mycket, efter de senaste dagarnas regn.

I ögonvrån märker jag att något rör sig från höger längs stängslet. Kan först inte se vad det är i det grå decemberljuset. En dovhjort? – de brukar ofta ta stigen längs utsidan av stängslet. Men nej, det är ett grått djur med lång svans. Det stannar och ruskar av sig en massa vatten som en blöt hund. Men det är absolut inte en hund!
Tänker att det inte kan vara sant det jag ser! Något jag drömt om i så många år! En varg? Nej! Jo! Den stannar igen och ruskar av sig mera vatten. Det kan inte vara något annat än en varg! Var tusan har jag mobilen, jag måste fota!

Inser att jag inte kommer hinna hämta mobilen, trots att vargen i sakta mak lufsar mjukt längs stängslet, stannar ett par gånger till och ruskar på sig. Kommer ut på vår uppfartsväg och går på vägen över bäcken som avvattnar Lilla Viltvattnet. Viker av åt höger, upp mot skogen på berget i den närmaste delen av naturreservatet. Försvinner mellan trädstammarna.

Måste sms:a och berätta för maken och döttrarna! Och för ordförande i Likstammens Miljövänner, Olle Lindén! Som hör av sig me’samma och undrar om jag fotat vargen. Jag beklagar verkligen att jag inte hann göra det, ingen kommer väl att tro mig.
Senare på dagen kommer jag på att det kanske finns något spår i den blöta marken efter flera dagars regn. Går ut och letar noga. Till sist ett enda tassavtryck! Men ganska tydligt. Glömde förstås att ta med mig en linjal eller något annat att mäta med. Vandringsstaven får duga som måttstock.

Satt sen i flera timmar och jämförde spår och stav på mina foton och i verkligheten och på måttangivelser för vargtassar på olika ställen på internet. Det kan bara vara ett tassavtryck av en varg som är så pass stort.

Ingen tvekan längre om att det var en varg som vandrade alldeles utanför vår rufsiga trädgård! 

Vilken gåva!
ÅsaLisa Linnman

Den 22 november avnjöts årets sista LMV-aktivitet, ett potpuri av databaser, salamandrar, slättbygd och saffran, av ett dryggt 20-tal medlemmar.

Inledningsvis presenterade Hasse Berglund Artportalen och dess utveckling sedan starten 1999.  Artportalen är världens största datrabas i sitt slag och utgör en viktig pusselbit när det gäller kunskap om vår fauna och flora. Det fina i kråksången är att det huvudsakligen är allmänheten som rapporterar in fynd, varför omfattningen blir diger.
Föreningen planerar att genomföra en inventering av Större vattensalamander under våren och inrapporteringen kommer då att göras i Artportalen.
När herr Berglund var klar med sin svada lämnades ordet vidare till Mikael Bosma från Trafikverket.

Mikael berättade om den kompensationsåtgärd för att flytta lekplatsen för ett antal intet ont anande vattensalamandrar som Trafikverket är i färd att genomföra. Intresserade medlemmar kommer att kunna delta som volontärer, mer information om detta kommer under början av 2026. 

Därefter gick ordet till Adam Adobati från Länsstyrelsen i Södermanland som berättade om ett pågående projekt, Sörmlands artrika slättbygd. Projektet syftar till att i möjligaste mån motverka de negativa effekter det moderna jordbruket har på biodiversiteten. 

Som avslutning på aktiviteten serverades glögg, pepparkakor och bagarduon Eva Lindéns och Brita Sundelins saffranskreationer.

Ett varmt tack till föredragshållare och bagare!
 

Den 24/10 hade intresserade medlemmar förmånen att få lyssna till föredrag av Claes Andrén, fältbiolog, lärare, forskare och professor emeritus vid Göteborgs universitet. Claes berättade om de grod- och kräldjur vi har i Sverige, deras val av biotoper, fortplantning, födoval och mycket mer. Noterbart är att alla grod- och kräldjur är fridlysta och skall behandlas med den respekt detta medför.

Groddjuren dit grodor, paddor och salamandrar (stjärtgroddjur) hör är amfibier vilket betyder ”dubbellevande”. Amfibier är beroende av vatten för sin fortplantning medan kräldjuren sköter sin fortplantning på torra land.

Groddjuren i Sverige:
Grodor: Vanlig groda, åkergroda, ätlig groda, långbensgroda, gölgroda, lövgroda, lökgroda och klockgroda.
Paddor: Vanlig padda, strandpadda och grönfläckig padda.
Salamandrar: Större vattensalamander och mindre vattensalamander.

Kräldjuren i Sverige:
Ormar: Huggorm, snok, gotlandssnok, hasselsnok.
Ödlor: Skogsödla, sandödla och kopparödla.

Under föredragets senare del gick Claes lite djupare in på salamandrar då föreningen nästa år har för avsikt att genomföra en inventering av främst större vattensalamander i Likstammens avrinningsområde.

Efter föredraget presenterade Stefan Silfverblad en bok om hackspettar som precis har kommit från tryckeriet med benäget bistånd från Länsstyrelsen. Det kommer att gå att rekvirera boken vid miljövännernas nästa sammankomst den 22/11

Som avslutning på tillställningen bjöds det på kaffe och Bagar-Britas (Brita Sundelin) formidabla bullar.

Ett hjärtligt tack till Claes Andrén för ett intressant och lärorikt föredrag.
 

Den 13 september i strålande sensommarväder vandrade en grupp miljövänner en etapp av Likstammen runt.
Vandringen startade vid Öster Malma och gick via viltparken ner till badet vid Bruket. Olle Grönberg guidade med den äran, han kunde berätta i detalj om Öster Malmas historia, vilka gårdar som ingick när fastigheten bildades och när de olika byggnaderna tillkom.
Vid Bruket berättade Hans von Essen om tegeltillverkningen som bedrivits där och om den pågående renoveringen av byggnaden, som vi för övrigt fick beskåda från insidan. Kaffedrickning och korvgrillning skedde på terrassen hos Ami och Sören, där vi i den varma solen fick se såväl sparvhök som havsörn, fiskgjuse och ormvråk. 

Foto: Peter Eriksson